På något sätt fann jag mig själv med att gå på bio idag. Eller det var ju inte riktigt oplanerat, utan något som jag och Malin hade pratat om. Vi åkte och såg The Social Network som basically är en dokumentär om Facebook men med Hollywood touch. Den handlar om Mark Zuckerberg och hans resa till att skapa den beroendeframkallande siten.

Innan filmen så gick vi till Kungshallarna för att äta. På grund av min pankhet så freeloadade jag och delade mat med henne. Mums!

Filmen i sig var bra, inte världens roligaste kanske, men definitivt värd att se.
Episoden med kycklingen var ju definitivt det bästa.

Jag behövde inte ens fråga...jag hörde när mamma kallade på honom. Och vad sa hon?
'Bronx'

Då är frågan, vad har hänt med honom? :o Var är den långa pälsen och den ständigt glada uppsynen? Han verkar ju lika deprimerad som folk tror att jag är!

I två dagar nu har jag kommit hem på kvällen och blivit mött av en hund som lite distraherat viftar på svansen. Frågan är, vem är denna hund?
Min gissning är Bronx, men denna hund är alldeles för korthårig för att tillhöra den pantade björnen, och så sa jag 'Bronx' lite glatt igår men fick ingen respons över huvud taget. Dock så verkar det rimligt eftersom farmor och farfar drar till Turkland när som helst...
Hm...får klura på detta tills imorn då jag kan få ett konkret svar!

Varför är det alltid så att en utgång för mig alltid slutar med att jag är a) nykter b) har huvudvärk c) går och lägger mig d) inte kommer hem på minst ett dygn e) all of the above ?

Det är sjukt. Och vad som är ännu sjukare är att jag börjar bli trött på det.
Men vad fan gör man?

I fredags gick jag ut...idag kom jag hem. Ibland blir det så bara. På fredagsnatten kom vi hem till Henning på efterfest (ascool utsikt btw), och sen drog vi direkt till jobbet. Jag och Malin sov en timme i Angelini (hade inte sovit över huvud taget), och sen var det full rulle på N21 08:00-14:00. Över till Globen, kolla Mamma Mia! Sen jobba ZZ top. Ut efter jobbet, sitta och kolla på britter som har klätt ut sig helt extremt, åka hem till Oscar, inte sova, göra mat, sova och sen åka hem.

Har haft samma kläder på mig sen i fredags, och att borsta tänderna när jag kom hem var en näst intill orgasmisk känsla. Och jag har fortfarande alla pengar kvar (ja...de få små slantarna jag hade till och börja med). Malin Casado är kung och betalade för hela min kväll, inklusive nikotin och fyllekäk.

Jag ska betala tillbaka någon gång. Någon gång när jag är svinrik! Eller vid nästa lön...ja...ni vet

Om man tittar tillbaka på livet....usch det där lät jävligt deprimerande, och början på ett självmordsbrev. Så får det inte vara.
Vad jag menar är, att när jag tittar på bilder från år tillbaka och upplever de minnena som kom med dessa bilder, så inser jag varje gång hur mycket jag har förändrats. Och de största förändringarna behöver man inte gå långt bak i tiden för att hitta.

För bara tre år sedan så var jag en helt annan människa. Jag hade problem med att lita på folk, jag sökte desperat efter bekräftelse genom att vara så annorlunda jag bara kunde, jag hade dåligt självförtroende, över min vikt, längd och mitt ursprung, och det var sällan man såg mig le på bild eftersom jag skämdes över mitt leende. Jag kommer ihåg när jag, Camilla, Elin och Ida var på "modellfotografering". Jag blev hela tiden tillsagd att jag skulle le med hela munnen, visa tänderna lite, men jag kunde inte eftersom det var en mental blockering i min hjärna. Det var helt enkelt omöjligt.

Nu påstår inte jag att jag på något sätt har blivit en bättre människa bara för att tre år har gått och jag inte längre är 16 och ung. Jag är fortfarande omogen och självisk och jag kommer nog alltid att ha ett attitydsproblem gentemot auktoriteter, men vad jag menar är att jag nu har lite bättre självförtroende, struntar i att klackskor gör mig längre än många andra, över att jag inte har de fylligaste läpparna, över att min kropp inte är slank och vacker, eller att jag är asiat. Ingenting av det som jag alltid har mått så dåligt över, är mitt fel. Visst, jag kan börja träna, men jag kommer inte att bli smalare för det, jag är inte byggd för den smalhet samhället vill att jag ska ha. Men vad fan spelar det för roll?

Jag är en galen kines, och jag är stolt över det!

Det finns ju vissa talesätt om styrka. Nietzsche sa "That which not kill us makes us stronger". Eller på ren svenska, Det som inte dödar oss gör oss starkare, och jag har för mig att en viss Britney Spears la till med; Now I'm stronger than yesterday.

För tre år sen hade jag inte upplevt det nittonåriga jag har upplevt. Sextonåriga jag hade precis börjat inse hur livet kan vara, hur underbart det är att vara lite äldre och lite bättre, men också hur saker och ting aldrig förblir var det en gång var, utan ständigt är i rörelse och förändras. Nittonåriga jag har genomgått så mycket mer. Hon har krossat hjärtan och fått sitt hjärta krossat, hon har förlorat fler vänner än hon någonsin gjort på en och samma gång, men också insett vad vänskap är och hur skört det kan vara. Hon har sett sina föräldrar genomgå en skilsmässa, och sett hennes pappa ge sig av för en andra gång i hennes liv. Hon har sett två hundar avlivas inom en tremånadersperiod, och sett sin mamma kämpa sig igenom livet. Hon har förlorat oskulden, hon har festat upp pengar hon inte har, och pengar hon borde lägga på viktigare saker. Hon har gjort saker som hon ångrar, och saker hon önskar hon kunde göra igen. Hon har varit i England tre gånger, och hon har insett vad hon vill göra med resten av sitt liv.

Det är mer än vad Sextonåriga Kim någonsin åstadkom med sitt liv, så hon kan ju bara slänga sig i väggen.

/end of sappy realization in the middle of the night

Hatar ju att vakna upp och se hur allting utanför är snöklätt. Faktiskt så är det här det värsta som kunde hända, för det betyder att det är kallt nog för att faktiskt snöa, och men det så anser jag att det är helt okej att gå i ide. Jag har inte alls förberett mig för vintern. Jag vet att det kommer bli en av de kallaste någonsin, och att det kommer vara kaos i år igen, och det sitter jag bara och väntar på. Men jag har inte förberett mig.

Jag har skor som ska fixas, vantar som ska hittas och allt sånt. Skorna är viktigast, eftersom ingen av mina skor tål vatten speciellt bra och läcker som bara fan.

Men men, jag tar tag i det någon dag när jag måste gå ut.

Make us worthy, make us proud
Teach us not to be to loud
We'll try and fit in with the crowd
But we are St Trinians

We cant fake the way we feel
We were born to keep it real
Hockey sticks and balls of steel
We are St Trinians

You bite us, we'll bite you back
Better be scared when we attack
Feel the fear we're maniacs
St Trinians

Check out our battle cry
A song to terrify
No one can stand in our way

We are the best, so screw the rest
We do as we damn well please
Until the end, St Trinians
Defenders of anarchy

So scam all the toffs the neats and the freaks,
Blackmail the goths, the slappers and the geeks,
And if they complain we'll do it all again
We do as we damn well please

ASBOs, the chavs, the emos and their mates,
To torment the slags we offer special rates,
And if they complain we'll do it all again
Defenders of anarchy

We are the best, so screw the rest
We do as we damn well please
Until the end, St Trinians
Defenders of anarchy

So scam all the toffs the neats and the freaks,
Blackmail the goths, the slappers and the geeks,
And if they complain we'll do it all again
We do as we damn well please

ASBOs, the chavs, the emos and their mates,
To torment the slags we offer special rates,
And if they complain we'll do it all again
Defenders of anarchy

Check out our battle cry
A song to terrify
No one can stand in our way

We are the best, so screw the rest
We do as we damn well please
Until the end, St Trinians
Defenders of anarchy

Victorious, Rebellious
We do as we damn well please
Until the end, St Trinians
Defenders of anarchy

St Trinians

Don't let the bastards get you down

Det är allt jag säger! Riktigt jävla sjuk kväll! Och aldrig mer!

Mitt liv existerar runt jobbet mer eller mindre! Känns verkligen som att jag inte gör något annat än att jobba och dricka. Lite sorgligt!
Men det är det jag håller på med i alla fall! Jag har inte dött, jag har inte försvunnit från jordens yta, jag jobbar och super!

PEACE

När jag tog min morgoncigg (eftermiddagscigg more like it), så såg jag grannes katt komma farligt nära vårat hus. Närmare än vad den har gjort de tio åren vi har bott här. Helt plötsligt började jag tänka på Angel, och hennes hat för denna katt, och bild efter bild på hennes upplysta ögon och viftande svans dök upp. Minnena var så kraftfulla att jag nästan fick tårar i ögonen när jag insåg hur mycket jag saknar henne. Hade inte så mycket känslor för henne när hon var vid livet, hon var mammas ögonsten, men vi klickade aldrig riktigt som hon och mamma gjorde. Men nu, när hon inte längre finns där för att skruffa undan Undis för att få mer uppmärksamhet eller tassa iväg ett par steg när man släppte henne lös för att sen kolla bak för att checka att det var okej, då inser jag vilken underbar hund det var.

Och det menar inte att jag inte saknar Undis precis lika mycket, men deras sätt att dö på var olika. Undis dog av ålder, Angel dog för att livet bestämde sig för att göra sig själv lite svårare för alla i familjen.

Jag är så fascinerad över hur killar beter sig med varandra. Båda mina mansdominerade kompisgrupper har betett sig helt olika, men samtidigt så lika. Grupp nummer ett var så laid back utan några cares i världen, det var i princip aldrig några draman och om det var draman var det mellan tjejerna. Grupp nummer två var equally laid back, men var mer för skvaller och intriguer.

En sak de absolut hade gemensamt var deras sätt att umgås på. Deras sätt att prata med varandra om vissa saker, och undvika andra (nu vet ju inte jag vad de satt och pratade om när det inte var kvinnligt sällskap med, men principen av det hela).

Så att sitta ensam med sex killar i väntan på Sturk gav mig verkligen en ögonöppnare. Inte nog med att vi satt och pratade om Hennings sexliv och diskuterade fram och tillbaka, Oscar gav sen honom ett papper med bra porrsidor osv osv osv. Det enda jag fick höra under hela perioden tills Sturk kom var i princip Bröst, gamla ligg, hur Rico skulle ragga på MILFs, hemliga sexfantasier, favorittyp av tjej och objektifiering av kvinnor i allmänhet. Och skvallret! Vi får inte glömma skvallret!

Det värsta var att jag älskade det. Jag har aldrig varit med om något sånt när jag har suttit med ett gäng grabbar. Inte på samma nivå som det hölls igår i alla fall.

Även fast jag älskar att sitta i timmar och prata strunt om kläder och känslor, så finns det något underbart med att bara sitta och lyssna (och ibland delta) i en konversation helt utanför ens område.

Inte konstigt att tjejer och killar inte förstår sig på varandra. Vi pratar helt olika språk.
And I love it!

Igår var det mitt uppdrag att passa Odågan. På grund av mina ytterst annorlunda sovvanor, så var vi fortfarande vakna vid tolv, och han, som hade sovit så sött innan, började racea omkring i hela huset som en annan galning. Toalettdörren råkade stå öppen...
Ja...

Fick världens ryck och bestämde mig för att införskaffa lite ny musik till datorn, så jag sitter och väntar på att allting ska hämtas och fixas, och sen ska jag ge mig in i en helt ny musikupplevelse. Om jag gillar det eller inte, det är en annan sak, men det får Future Kim deala med, inte Present Kim, tehe!

• Usher - Raymond vs. Raymond
• Train - Save me Francisco
• The Script - Science and Faith
• The Doors - The Very Best of 40th
• The Black Keys - Brothers
• The Beatles - Greatest Hits
• N-Dubz - Against All Odds
• Linkin Park - A Thousands Suns
• The Hoosiers - The Illusion of Safety
• Drake - So Far Gone
• Volbeat - Beyond Hell Above Heaven
• Volbeat - Rock the Rebel, Metal the Devil
• Volbeat - The Strenght, The Sound, The Songs

Woho säger jag bara.

Idag tog min mor med mig för att övningsköra för första gången. Det gick ganska bra, trots att jag fick motorstopp om och om och om och om igen. När jag satt på parkeringen och övade med koppling och sånt, halvskrek jag; JAG VILL HA EN AUTOMATBIIIIIIIIIL

Det värsta var när vi skulle köra hem, och mamma tyckte att jag skulle ut på vägen. Tror du inte det kommer en lastbil och ställer sig bakom oss, och stressar sönder mig. Får motorstopp två gånger och sen kommer det bilar, och sen håller jag på att köra in i en lykstolpe. Men vi dog inte i alla fall, vilket är ett plus.

Inatt fick jag ta hand om odågan, det var mysigt fram till den punkten då han absolut inte ville sova, och jag absolut ville spela The Sims, vilket resulterade i att han bet mig var som helst på kroppen som inte täcktes av kläder. Fick mig ett hugg i näsan. Det slutade med att han fick racea lite, kissade inne och sen däckade totalt, då passade jag på att gå och lägga mig också, så vi låg och mös lite i sängen, och messade med Sturk. Sen vaknade han vid sex, och efter dess så har jag inte kunnat sova ordentligt. Vid åtta så var jag tvungen att gå upp helt och hållet...boooooh!

Lagade världens frukost, bacon, ägg, macka, äpple och kaffe. Är fortfarande trött som fan, och mamma ligger och sover, så odågan är fortfarande i mitt ansvar.

Lolnej?

Igår blev jag high fivead av en kund och var springflicka åt alla. Sen fick jag köpa öl på nota på hotellet (lite sorgligt att de ser mig så pass mycket att jag är pålitlig att komma tillbaka och betala senare), och pratade kärleksproblem med en kille som var asfull och asdryg, och som bara gillade Sturken.

Sen mötte jag, Sturk och Charly upp Bruno, Oscar, Jacob, Rico och Hänning och satte oss på After. Värdelöst egentligen, men sällskapet var skönt.


Idag kom Marcus på besök på sin Tour through Stockholm. Han har bosatt sig i Skåne, men kilade upp hit. Det var trevligt som fan. Har inte sett saten på flera år. Åkte sen till Globen för att jag glömde min iPod där igår, och var tvungen att hämta den, eftersom den är mitt liv. Stannade kvar ett tag och volontärarbetade lite (också sorgligt att jag har så tråkigt att jag jobbar gratis). Sen mötte jag Bella och nu ska vi baka bullar.

Och med vi menar jag hon. Jag är värdelös på att baka, bullar framförallt, så jag sitter mest och kollar på, äter popcorn och hämtar saker hon kan behöva.

Najs helg!

Jag står fast vid att NHL är ett jobbigt pass, trots att det bara är en vanlig hockeymatch. Kom i princip precis hem, och det är inte najs! Är pank, kan inte gå ut och dricka och är för trött för att festa ordentligt.
Sitter och kollar på 200 cigarettes, men bara för att det inte finns något annat att göra.

Det finns för dåligt nattliv för panka, trötta människor!

Imorn så är det dags igen! Boooooh!

People marching to the drums
Everybody's having fun
To the sound of love
Ugly is the world we're on
If I'm right then prove me wrong
I'm stunned
To find a place we belong

Kom på vad jag glömt.
Hemma hos Oscar när vi var på toa, utbrister Elin;

"Har inte Oscar några hårborstar?" (Ja, det var i plural)

Det här är Oscar;


Ni får lista ut resten själva.

Igår hade jag söta naglar och en rosett/mimmiöron som frisyr. Igår jobbade jag på Hovet. Igår gick jag till Hotellet efteråt med Elin och Sturk. Sen kom alla andra dit. Afterworken hade börjat. Trodde jag hade pengar på kortet, men det gick inte igenom, så när vi körde Pyramiden fick stackars Oscar betala för min, Elins och Sturks dricka. Bruno beställde in en back med öl, på något sätt frågade Stoffe chans på mig och jag sa ja. Vi var pojkvän/flickvän i fyra timmar eller så. Det började knaka i förhållandet när han sa åt mig att sitta på golvet.

Vi drog vidare till Oscar. Vi åkte till statoil och jag träffade Kalle som min mamma har berättat om. Som jobbar där och som de brukar träffa när de är där på nätterna. Återigen funkade inte mitt kort, så stackars Stoffe fick betala för mina cigaretter. Hemma hos Oscar hade vi två flaskor Captain Morgan och åtta liter cola. Vi spelade Förfesten (although...efterfest...you know). Vi kom inte ens halvvägs innan det eskalerade till något annat. Bruno och jag spelade som ett team, och jag blev såld till honom för en tjuga (mitt och Stoffes kärleksförhållande tog slut i den sekunden).

Jag fick också ett snuskig ord skrivet på min rumpa. Med en permanent penna.
Alla tappade bort sina saker också.

• Bruno tappade bort sin vita påse med Converse in. De återhittades. Av mig. (Vi la dem på honom)
• Rico tappade bort sin jacka. Den återhittades. Av mig.
• Elin tappade bort sin påse. Den återhittades. Jag var delaktig! (haha)
• Jocke tappade bort sina glasögon. Återhittades inte.
• Jag tappade bort min värdighet. Återhittades inte.

Grabbarna gick in och lagade middag, bacon och pasta. Sen gick Oscar och Bruno och la sig. Har charmiga bilder och videos på det. Folk fortsatte att festa trots det. Men klockan närmade sig åtta och vi bestämde oss för att åka hem och kanske sova lte. Elin glömde sin påse, vi fick gå tillbaka. Sen visade det sig att hon glömt den på Hotellet, så vi fick åka tillbaka dit och hämta den. Vi kraschlandade hos Stoffe, köttade lite zombies med en kniv och kollade sen på Nyhetsmorgon.

Jag ville vara vaken för att se reportaget om Bob Hansson och hans jakt på gurun Babababa (yes, seriously). Samt den indiska tempeldansen de skulle visa. Men jag, liksom alla andra, däckade.

Vaknade upp efter två timmars sömn, åkte hem och sov lite till.
Jag älskar våra afterworks. De är, som Barney Stinson skulle säga. legendary.

Mamma och jag om Frasses eskapad med min tumme som en del av hans leksak, vilket resulterade i ett sår vid nagelbandet som nu gör ont på grund av infektion.

Jag: Jag kommer få rabies och dö nu. Bara så att du vet
Mamma: Det är lugnt. Jag har två andra barn.

Tack då!

Jag hade tråkigt och blev random och tänkta att gå tillbaka till första gången facebook introducerades för mig var en skitbra idé. Me being me, så har jag nu problem med att sluta gå tillbaka, även fast det tar tid!

Ibland är jag ganska skön också (läs: ännu mer uttråkad), så jag bestämde mig för att ta mina favoriter av x års facebookande och dela med mig av i en enda skön klunga av awesomeness (läs: boredom). Det finns andra sköna inlägg också, eftersom jag hänger med personer lika sköna/uttråkade som jag.

Och jag kommer inte ens ihåg historien till hälften av grejerna, så om det är någon som gör det, feel free to enlighten me!

 

Kom aldrig längre än så här, för trots att jag satt i fyrtio minuter för att komma till början, så råkade jag klicka fel och allting försvann. FAIL.

Barnprogramen har förändrats sen vi var små. Nu för tiden ska det alltid finnas en moral till alla program, för att lära barnen rätt och fel, och allt var det är.

När vi var små så fick vi se tre flickor flyga omkring och spöa bad guys, och en bambian och en vessla, samt tre barn som var utmobbade av andra barn. Och så en ko och en kyckling som på något sätt var syskon, och som chillade med en naken röd djävul. Och sen får vi ju inte glömma killen som objektifierar kvinnor och raggar på alla snygga tjejer i tron om att han har en chans, eller de två mössen som försöker ta över jorden.

90-talets barnprogram alltså <3

Drar och blir full med Elin och Sturk (tror jag)!
Life is good!
Live life!
Peace!

Okej, så jag är en och en halv dag försenad med en story om vad som hände den där Torsdagskvällen. Inte för att någon bryr sig, och för att de som faktiskt bryr sig, redan vet. Det här är väl mer för att jag själv ska komma ihåg det om hundra år när jag kollar tillbaka på gamla bloggar. Hej Future Kim, hur är läget?

Anyway, var ju på begravning, och åkte till hotellet. Antiklimax eftersom ingen var där än. Jag satte mig ner och började skriva på en ny historia om död och vänskap, och satt i ungefär en timme eller så innan Sturk kom med sin vän Amanda. Först trodde jag att det skulle bli vi tre, men två sekunder senare (i princip två sekunder senare...direkt efter att Sturk frågat var alla var) kom Oscar in med Hänning och Amanda. För principen och lätthetens skull heter de från och med nu Amanda Blond och Amanda Brunett. Vi satt och chillade ett tag, och jag hade sms-kontakt med Elin. Sen trillade Saga och Malin in från event med sina två kompisar, och slutligen kom Stoffe, Wille, Nico och Mickis.

I princip alla frågade varför jag var så jävla uppklädd, och varje gång svarade jag: Har varit på begravning.
Alla verkade godta den ursäkten utom Wille som hela tiden kommenterade om det, och var övertygad om att jag hade klätt upp mig bara för det här.

Har varken ork, tid, eller minne att dra igenom hela historien, även fast den enligt mig är ganska komisk. Kvällen flöt på, och tillslut var det bara jag, Sturk och Amanda Blond, Stoffe, Wille och Nico kvar. Wille tyckte att vi skulle på efterfest hemma hos mig och jag sa nej, och vi slutade hos Stoffe med ett snabbt stopp på SevenEleven där jag och Nico fick i uppdrag och köpa groggvirke. Vi var säkra att de skulle köra iväg, men vi kom ut med En cola, en sprite en 3,5:a och en Ben&Jerrys (min) och åkte hem till Stoffe, vilket var fett random.

Vi fortsatte dricka och lyssna på skum musik. Jag försökte desperat bygga ett korthus och jag blev tillsagd att hålla käften även när jag inte sa något. Mitt korthus blev heller aldrig byggt för först slängde Nico en kapsylöppnare på det och när jag från ruinerna försökte skapa ett nytt hus så sparkade Stoffe iväg korten. Elakt.

Någon gång runt fyra så låg jag och kliade Wille på armarna eftersom han, efter att jag hade sagt till honom att det var bland det skönaste som finns, blivit beroende av det, samtidigt som jag försökte klia Sturk på armen (vi hade dragit igång det hela med ett fucked up "förspel" som Stoffe sa) och samtidigt spela Soduku på Willes mobil. Det gick inte så bra som jag hade tänkt.

Vid fem gick vi och la oss, då hade Wille tagit en taxi hem. Min klocka ringde vid tio och jag skynda hem för att bli Pioneer, vilket var helt värdelöst eftersom man senare fick hela helgen på sig och inte bara behövde vara en av de 10.000 första som registrerade sig, och sidan la av för att det var för mycket folk där.

Finns fler detaljer att hämta i mitt huvud, men det var i princip basen i alla fall.

Vårat hangaround!

Tell me are you feeling strong
strong enough to love someone
and make it through the hardest storm
and bad weather

Will you pull me from the flames
Hold me till I feel no pain
and give me shelter from the rain
for ever

Where can I find her
She took the light and left me in the dark, eh
She left me with a broken heart, eh
Now I'm on my own
If anybody sees her (eh, eh, eh)
Shine a light on her (eh, eh, eh)
Shine a light on her (eh, eh, eh)
Shine a light on her (eh, eh)
If anybody sees her

Tell me can you hear my voice
loud and clear above the noise
Even if I had the choice
I would not give up

I can not find her
She took the light and left me in the dark, eh
She left me with a broken heart, eh
Now I'm on my own
If anybody sees her (eh, eh, eh)
Shine a light on her (eh, eh, eh)
Shine a light on her (eh, eh, eh)
Shine a light on her (eh, eh)
If anybody sees her

Shine a light on her (eh, eh, eh)
Shine a light on her (eh, eh, eh)
Shine a light on her (eh, eh, eh)
Shine a light on her (eh, eh)
If anybody sees her
She took the light and left me in the dark, eh
She left me with a broken heart, eh
Now I'm on my own
If anybody sees her (eh, eh, eh)
Shine a light on her (eh, eh, eh)
Shine a light on her (eh, eh, eh)
Shine a light on her (eh, eh)
If anybody sees her (eh, eh, eh)
Shine a light on her (eh, eh, eh)
Shine a light on her (eh, eh, eh)
Shine a light on her (eh, eh)
If anybody sees her