Idag var jag på min gammelfarbrors begravning. Jag tror det var min gammelfarbror i alla fall. Min mammas pappas systers man var det i alla fall, så någonting sånt.

Som vanligt satt jag tomt framför mig och stirrade rakt ut och vandra bort till en annan värld när prästen började prata om Gud och Jesus och jord. Till en början så argumenterade jag med mig själv om hur alla föddes nakna eftersom mamma hade sagt att jag var lite för lättklädd för en begravning. Moraliska tankar om att det var fel att vara baraxlad i kyrkan, varpå jag snäste till mig själv (i mitt huvud); "Ursäkta att jag föddes med skin och axlar". Det var en komisk diskussion, även fast den inte kom någonvart.

Sen kom de där deprimerande tankarna. När musiken flödade så satt jag mest och tänkte på vad jag skulle ha för musik när jag låg där inuti en kista, vad min sista önskning skulle vara, vilka som ens skulle dyka upp där i kyrkan och lyssna på en präst i en och en halv timme. Man kan lugnt säga att jag blev deppig av att tänka på det, och på något konstigt sätt ganska exalterad också. Om det bara fanns ett sätt att medverka på sin egen begravning skulle det vara absolut toppen.

Mina önskningar kommer alltid att förändras, för precis som livet så byter man smak och vilja. Men om jag skulle dö...ja låt oss säga för sakens skull, imorgon, då skulle jag absolut vilja ha River Flows In You och Walk In The Sun som spelades melodiskt, och att jag skulle kremeras och begravas men att lite av min aska skulle spridas i England, även fast det är olagligt.

Så nu vet alla det! Tills jag kommer på något bättre är det så jag vill ha det!

Och det är inte alls emotionellt ostabilt att prata om sin egen framtida begravning. Inte alls.

River Flows In You - Gitarr


River Flows In You - Piano


Walk In The Sun - McFly

Idag har jag sovit!
Det må låta ganska normalt, med tanke på att det enda jag gör är att sova. Men jag sov till elva hemma hos Sturk, åkte hem och somnade på soffan, låg och halvsov och gick sedan in och la mig på sängen och sov. Vaknade vid åtta, helt förvirrad.

Förstår inte hur jag kunde bli så utmattad!
Igår var det kul i alla fall. Mestadels av tiden

Så tog jag mig äntligen tid och fick kapitlet uppskrivet på datorn. Det skickades genast iväg till Bella för en kommentar, och jag fick svaret ME LOVED IT!! *hjärta*. Bella har börjat köra på dålig grammatikstilen på senaste tiden! That's why you hot, haha. Hon är ju för söt.

Fick också frågan när nästa kapitel kommer, och det har jag ingen aning om. När jag finner mig tillrätta med resten av livet och kan börja skriva igen?

Je ne sais pas

Jag har ett nytt namn till valpen. Han kallas från och med nu odrägliga odågan!
Fast en söt sådan! Alltid!

Han har funnit en förkärlek för våra element och ska bita och gnaga, och då måste man ta bort honom, och vara envisare eftersom det inte räcker med en gång. Han ska bitas i håret, i näsor, i bröst, i tröjör, i armar etcetcetc, och han gör små grymtljud när han är jobbig och man plockar upp honom (för än så länge så kan man faktiskt bära omkring på han)

Igår höll han på att attackera min skål med soppa. Kunde ha slutat illa om inte mina überreflexer hade dragit undan skålen och halv knäat iväg honom (låter värre än vad det var...jag använde bara mitt knä för att fösa iväg honom). Idag försökte han sig på samma sak med min skål pasta!

Nämnde jag att han förstör våra sittmöbler i vardagsrummet också?

Somsagt, gulligaste jävla odågan jag har stött på.

(För er som är välbekanta med Skins, lär känna igen ett populärt ansikte)

I'm not coming back
I've done something so terrible
I'm terrified to speak
But you'd expect that from me
I'm mixed up, I'll be blunt, now the rain is just
Washing you out of my hair and out of my mind
Keeping an eye on the world,
From so many thousands of feet off the ground, I'm over you now
I'm at home in the clouds, and towering over your head

Gud vad jag älskar när saker och ting inte går som planerat. Ibland älskar jag det med ironi, ungefär som hur mycket jag älskar kolera, och ibland så älskar jag det faktiskt på riktigt. Igår var den sån dag som gick under den andra kategorin, när det oväntade kan sluta så bra att man lämnas med en glad känsla i kroppen.

Låt mig berätta!
(Det är inte som ni bestämmer...jag berättar ändå, mouhaha mouhahah)

Kvällen började med Alex inflyttningsfest. Jag var medveten om att de andra skulle gå ut senare, men jag skulle/hade inte råd att gå ut och festa byxorna av mig. Så jag klädde mig väldigt slappt i baggy jeans och en t-shirt och tjocktröja. Men väl där så blev jag övertalad att följa med, så jag lånade en kjol och ett linne av Alex, men sen tog jag på mig t-shirten igen som för övrigt var en sån där equalizer. Filippa hade högklackar som jag lånade och av bar det till Nype där Katti had fixat in oss gratis.

Vi såg massa av välkända ansikten, inte bara från våra egna Tyresöhood utan vi såg Kissie och Bobby from mammas pojkar. Sen spelade vi en video om vad vi tyckte (alla sa bu). Jag var i princip nykter. Så vi dansade, hittade en strippstång, dansade lite till och min tröja var en stor success! Asmånga kom fram och sa att den var cool (eller sa det när jag pressade mig förbi), och så såg man hur i princip alla stirrade eftersom 1) Det var en blinkande tröja (ooooooooohohohooo) och 2) Den missmatchade resten av min outfit.

Men jag hade kul, trots att jag tappade bort alla typ hela tiden och stod och dansade med några randoms. Efter ett tag fick jag för mig att jag skulle leta efter Bella eftersom hon hade alla mina saker och om hon hade dragit så vore jag screwed. Precis när jag går ut från det ena dansgolvet så kommer de mot mig (hon och Elin). De hade tydligen letat efter mig också!

Vi drog runt ett, och då såg jag att Goffe hade ringt mig, så jag ringde upp och gick från Stureplan till Rådmansgatan i mina klackar som gjorde skitont, och satte mig på Dovas med honom, Adde och Alex och två brudar jag aldrig sett förut. Det var awesome, satt och tog igen tid, röjde lite till musiken osv.

Blev skitglad när Goffe och jag skulle dra (Alex och Adde drog i förväg). för då sa den ena tjejen att vi borde ses igen för att jag var skön. Har aldrig fått det berättat för mig, så jag vart skitlycklig och sa att vi fick styra upp någonting när killarna var med, eftersom vi inte kände varandra. Åkte till Slussen med Goffe, träffade Elias vilket var bra eftersom Goffe pratade i telefon med Camilla som hade försvunnit spårlöst under kvällen och ingen hade sett innan de drog.

Satt på busshållsplatsen och väntade på Goffes taxi och sen gick jag och Elias hem. Tog chips, satte på en film och somnade.

Helt jävla perfekt kväll. Nykter

Sötare valp får man fan leta efter! Åtta veckor gammal och har redan lyckats charma hela familjen Smutsig. Springer omkring som ett yrväder och är nyfiken på allt! Jag har använt mig av ordet, awwwwwwww mer än en gång under den halvtimmen vi faktiskt har varit hemma. Dock har jag tvättat av kräks från hans ben (fortfarande gulligt, han låg som en bebis i min famn och gnagde på ett ben av något slag), lite onajs.

MEN AWWWWWWWWWWWWW!

Nu drar jag och mamma och hämtar syskonen mina, och sen åker vi och hämtar hem valpen!
TJOOOOOO

Efter mycket velande fram och tillbaka, och ett desperat försök att hitta dem i färgen lila, så har jag nu äntligen införskaffat nya hörlurar! Nu slipper jag sitta med headset till mobilen och samma jävla låtar som spelas om och om igen varje gång jag ska någonstans (är för lat för att fixa ny musik). MAMA HAS MISSED HER POD POD JR.

Och organge var ju ganska coolt också!

Tänkte bara poppa in och säga hej eftersom det är sällan jag är vaken den här tiden. Först ringde alarmet, sen ringde Bella och tydligen så ringde mamma sin vän Frida (som vi ska hämta valpen av idag, yaaaay) och pratade högt i vardagsrummet (och med papperstunna väggar så är det svårt att undgå att höra).

Så nu är det bara att pallra sig iväg till matten. Tydligen är det prov en vecka....
Kul att veta!

Fick lön idag, och den är typ slut. Mobilräkningen var inte OK! Och sen skulle mamma ha lite pengar också. Ska dock unna mig ett par nya hörlurar. Saknar att kunna lyssna på min iPod.

Och kollade upp nya iPod nano också. De kommer lagom till nästa (fetare) lön.

f0 sh0

Jag har haft så jäkla mycket problem med det här kapitlet. Först och främst så är det ett helt utomstående från grundhistorien, så jag har inte haft någon mall att gå efter, sen så har jag också varit tvungen att komma på en historia åt Dougies pappa. Jag har inte skrivit på Ownership på ungefär en månad eftersom det tog så stopp (och för att jag tappade lusten ett tag). Men nu har jag i alla fall skrivit klart kapitel åtta, nerkluttrat i två av mina skrivblock. Förhoppningsvis så har jag tid att skriva in det på datorn imorn, efter matten och efter att vi hämtat hem valpen. Blev ganska nöjd med resultatet, och historian blev mycket värre än vad jag först hade tänkt, men det är viktigt i historien för att förstå hatet som pågår.

Bella ska få det hemskickat så fort jag knapprat in det på datorn. Hon har väntat för länge, flickstackarn.

Idag när jag stod i A10 och var allmänt jobbig och störd (vi stod och dansade till musiken från baren), så var det absolut ingenting att göra, därav våran dans. Det var skitsegt och våran paus bestod av ett par kunder som ville ha cola och kaffe. Helt dött.

Däremot, när vi stod där och var random och dansade linedance till Hoffmaestro, så ser jag helt plötsligt hur en välkänd person kommer skyndandes förbi oss.

Där är Pontus Gårdinger, utbrister jag högt, (så om han ville hålla låg profil så - fail).
Så spännande var min dag.

Charmtroll där

Igår så sa jag åt mig själv att jag skulle gå upp tidigt, gå ut och gå och plugga matte samt rätta boken innan jag åkte till jobbet.
Tror ni det blev så?
Inte en jävla chans!

När alarmet ringde så hade jag någon skum och cosy dröm så jag stängde av och fortsatte drömma tills klockan 14:15, då jag tänkte att det var dags att gå upp kanske och starta dagen.

"Dagen" bestod av att göra mig i ordning för att åka till jobbet.
Sån jävla fail!

Morr

Jag älskar att vara ensam hemma och bara ställa sig och dansa skamlöst i vardagsrummet när ingen kan se. Det är nästan så att man lever för de stunderna! Haha

Kim har funderat.

Jag vet, jag vet...världen går under, atomer och protoner krockar och skapar kaos i universum så fort jag använder mina hjärnceller, men jag har tänkt.

Från början var det meningen att den här bloggen skulle vara en skrivblogg, där jag skrev av mig av allting som hade med skrivande att göra, men på något sätt så har jag mer vardagsliv än skrivande. 90% av innehållet på bloggen är helt fokuserat på vad jag gör om dagarna (ingenting), musik jag gillar och konstiga saker som händer i mitt liv (ingenting).

Skrivandet kommer in då och då.

Därför så har jag bestämt mig för att skapa en ny blogg. Eller inte en ny, men en till, som BARA kommer handla om mitt skrivande och min väg till min dröm. Eclectic kommer att vara kvar, men som en nöjesblogg med inslag av skrivande. Ungefär som det är nu.

Eftersom jag just kom på det, så har jag varken namn eller bloggdomän i huvudet, men jag tror att jag ska köra på blogspot för den här. Antagligen kommer jag att skriva på engelska också, eftersom det är det jag skriver mina böcker på, och publiken jag vänder mig till är engelska.

Anyway.
Kim slutade tänka nu, för nu är det dags för Kim att kolla på knarkserien Weeds.

Bella kom tillbaka med min bok idag, färdigrättad och allt, så nur har jag lite jobb framför mig!
Är glad! :D
Har inte haft så mycket skrivlust på senaste tiden, förutom på något skojprojekt jag leker med, men nu känns det som att det är dags att ta tag i det igen.

Kanske, kanske

Igår tyckte jag att det var dags att jag och min vän Bella umgicks lite, och eftersom min madre bestämde sig för att dra till Sundsvall i två dagar (dock på planeringsdagar, det var inte någon cool romantisk historia när hon bestämde sig för att rymma iväg med Alejandro, den snygga spanske killen hon secretly har sett utan att berätta för mig, och lämnade mig ensam...utan bara...planeringdagar...antiklimax), så passade vi på att ha någon form av middag. Hon kom över och vi bestämde oss för att göra sushi.

Myspys!

Sen när Bella skulle hem, så skulle hon låna min cykel. Vi försökte få upp låset i flera minuter, prövade flera olika kombinationer men låsjäveln vägrade samarbeta. Ringde till mamma, men hon svarade inte (upptagen med Alejandro kanske?) så Bella fick vara utan cykel.

Sen hon åkte har jag kollat på McFly's live-streamade video, där de filmat hela dagen under inspelningen av Shine a Light. Har hört låten så många gånger nu, att jag typ kan den!

Om tre dagar (den 24:e September) hämtar vi hem våran lilla valp, som jag av protestskäl kallar för Hunden och inget annat. Lilla, lilla rottisvalpen!

Can you say supderduperawesomely cute?

Det är fan skamligt vad Sverige har kommit till. Jag menar helt allvarligt, SD i riksdagen? Vad har hänt med vårat land? När har alla främlingsfientliga rasister vuxit upp och tagit över så pass mycket att de kan få ihop tillräckligt för att ta sig in i riksdagen?

Jag skämtade om att om de kom in skulle jag dra härifrån, och om de blev valda skulle jag dra härifrån och mer eller mindre spränga bort det land som kallas Sverige. Jag börjar nu fundera över att ta mitt skämt på allvar och göra något åt situationen (uppenbarligen så ska jag inte ägna mig åt explosiva handlingar).

Fy!

VAD ÄR DET DÄR FÖR JÄVLA SLOGAN LIKSOM?!
VAD FAN ÄR EN SVENSK?

Mamma städar, Thea springer omkring och är okaraktäriskt högljudd med sina vänner och mormor försöker föra en konversation med en zombie (jag), som till slut utbryter ett ÅÅÅHRH i frustration och sen går in på sitt rum och smäller igen dörren och drar up iTunes och sätter på det första hon kan hitta på högsta volym, eftersom allt oljud som hon inte skapar själv ger henne huvudvärk.

Varför?

Dels för att jag igår/idag var vaken i 37 timmar, jobbade i 14 av dessa och festade i fyra-fem av dem. Det var mycket sömn att ta igen. Dessutom så svälter jag. Räknade ut, när jag slängde i mig risgrynsgröt kvart över fyra på eftermiddagen (min morgon dock) att jag inte hade ätit på 22 timmar. Hur hälsosamt är det på en skala från ett till tio liksom? Har inte ens varit och röstat än. OCH jag har ont i halsen, antagligen en förkylning eftersom jag gick i kjol igår.

Livet går bra. Verkligen.

I måndags var det möte, i onsdags var det jobb, igår var det jobb och imorgon är det jobb. Nog för att paychecken kommer bli ganska fet i oktober, och jag spenderar inte lika mycket pengar när jag står fastklistrad i en kiosk, men shit.
Sen blir det inte bättre av att jag sover bort mina lediga dagar heller. Det finns inte tid över för någonting.
Urgh

Är det bara jag som tycker att den är ganska catchy?

Kollade på min och Camillas gamla blogg för att se vad som hände för exakt ett år sedan. Lite fail eftersom det exakta datumet inte fanns. Däremot så har jag nu friskat upp mitt minne. För ett år och en dag sen så kom vi hem från N1's land, och bara dagar efter så gjorde jag något som jag aldrig har gjort i hela mitt liv och aldrig kommer att utsätta mig för någonsin igen. Jag bröt mitt eget hjärta.

Sånt är livet.

Igår i min söndags livet-är-så-värdelöst-tristess så bestämde jag mig för att titta på en film som involverade Rupert Grint och hon som spelar Lindsey i Angus, Thongs and Perfect Snogging. På något sätt så hittade jag en serie vid namn Misfits. På grund av nämnd tristess så bestämde jag mig för att ladda ner den, den verkade ju ganska skön.

Jag ångrar mig inte.

Sträckkollade igenom alla sex avsnitten av säsong ett. En säsong fylld av skratt, mer skratt och sen lite seriösa saker, lite våld, lite blod och en snokande kvinna.

Misfits handlar kort och gott om fem ungdomar som alla håller på med samhällstjänst och en dag råkar ut för en storm. Hagel som förstör bilar osvosvosv. Efter det så märker de att de har fått underliga krafter. En är tankeläsare, en är tidsresande, en kan bli osynlig och en kan få alla att bli helt överväldigade av upphetsning. Och sen har vi Nathan (som är min favoritkaraktär) som till synes inte verkar ha fått någon kraft, och försöker komma på vad det är, samtidigt som han är otroligt sarkastisk och grov i munnen. Love it!

 

Har inte haft så mycket tid för livet, eftersom så mycket annat har kommit ivägen.
I fredags var vi i alla fall på Grönan och jag var kissnödig, missade Sezie the day och hamnade ensam i den stora klungan av människor som alla var tvungna att stå någon helt annan stans. Blev armbågad i bröstkorgen, trampad på fötterna, och min mobil åkte i marken och blev repig - men likförbannat så hade jag så jävla kul!

Lördagen gick åt till arbete från 8-18, och sedan hem till Bella och Filippa för tacos och film med Bella, Amanda och Sandra. Vi kollade på Vampires suck som var så sjukt dålig att man skrattade, och sjukt bra för att vara en sjukt dålig film. Vi gick vidare till halva The Hangover, men hoppade till bilderna innan bussen skulle gå.

Och nu är det söndag. Vaknade upp klockan åtta med en ilande smärta i nacken, gick upp, tog en alvedon och sov till klockan tre. Skulle mått lite dåligt, men det är ändå pissigt väder och regn så vad spelar det för roll?

PEACE!

Det här trodde jag aldrig om mig själv. Trodde jag för alltid skulle vara den som evig låg och drog sig tills det var omöjligt att göra det mer, men här sitter jag, har varit vaken i snart två timmar, har ätit gröt, druckit kaffe och gjort allt jag ska denna morgon innan jag tar mig ner till C3L och pluggar matte!

Det är en busy dag idag! Förutom matten ska jag även gå och kolla min syn, åka till mormor och hämta ett kort, åka hem och städa lite smått, för att sen göra mig i ordning och åka in på Hoffmaestro med Hannan och Helena. Jag är taggad!

Dagen till ära
Words come easily - Hoffmaestro

(För er som inte känner Hannan, så är hon muslim och fett skön)

Älskar ju när man får ett mess från Globen, tror att det ska vara något viktigt, öppnar det och läser;
as

Tack Jonas! ♥

Den här låten påminner mig bara om min och Helenas resa till England, när jag träffade Dominic och Andrew. Det var så mycket skumma låtar som kom på den klubben, och när jag frågade Dom några veckor efter att jag kommit hem om han kom ihåg några (trots konstighet så var de bra), var den här den enda han kunde komma ihåg. Men jag älskar den!

Jobba.
Rockkonsert. Ozzy Osbourne.

De två sista har jag alltid associerat med jobbiga människor som kräver öl och blir skitsura när jag häller upp allt och gnäller på allting jag gör och har en allmänt shitty attityd. 

Idag blev jag motbevisad.
Stod ensam i minispendrups (uppe på sjuan, fick se första delen av hans konsert), och jag var beredd på kaos och en allt mer exploderande hjärna. Jag var beredd på gnälliga tanter och fulla, dryga människor, men istället fick jag världens trevligaste kunder och INGEN gnällde på att jag var tvungen att hälla upp allt. Visst frågade de varför, men aldrig med den där fräsande tonen som gör att jag skulle kunna döda. Inte ens de som tvingades gå ner för alla trappor och sen upp för dem igen (de som hamnat på fel sida av C) verkade allt för sura över det hela.

Visst gick det åt öl, men det var aldrig någon dryg kille som slängde pengarna på mig som om jag vore deras slav eller halvfräste ut sin beställning.

En speciell kille fastnade på min hjärna, dels för att han var otroligt trevlig, och för att han kom precis efter att jag servade världens sötaste glasögonbärande kille.
När jag stod och servade honom så hörde jag i bakgrunden; Vi ska fråga KIM!
Sen när de kom fram till mig, var detta konversationen som följde;

Snubben: Hej Kim, finns det någon starköl här?
Jag: Vi har tyvärr bara folköl här. Vill ni ha starköl får ni gå till barerna, men då får ni inte ta med det in.
Snubben: Och var är barerna?
Jag: På trean eller fyran
Snubben: Jadu, Kim...du verkar jättetrevlig och allt, men vi går nog till barerna istället

Och jag blev alldeles glad och till mig
Det finns hopp för mänskligheten!

Man trodde ju inte att lilla Jenny Humphrey hade en sån stark, smokey och kvinnlig röst när man hörde henne prata i serien, men ack, vi blev överbevisade.
Är lite småförälskad i The Pretty Reckless-albumet. Det har en sån dark atmosphere över sig och jag kan tänka mig att det är bra inspirationsmusik när man skriver.

Yes?
No?

Låter verkligen som exakt samma låt

Bloggade ingenting igår, var för trött och på för dåligt humör för att göra något som var produktivt.
Är fortfarande inte på världens mysigaste humör, men man får väl göra det bästa av situationen. Ska ner till körskolan och sitta och lyssna på något person i tre timmar. TRE TIMMAR?! Wtf liksom?

Vi ses i dimman!

Jag är inget fan av Jonas Brothers (sue me, Hannan), eller Disney's original "filmer" (okej, det är lögn, det är en secret passion). Men när jag satt och kollade på Camp Rock 2 (sue me, haters) och Nick (som i filmen heter något helt annat...öh?) ska berätta saker ingen annan vet om honom, så spelar han den här sången.
Den var catchy och fastnade på hjärnan.

(Det var nog också den enda låten jag faktiskt gillade...förrutom den när de sjöng om rockstjärnor...quoten <3)

I, I'm good at wasting time
I think lyrics need to rhyme
And you're not asking
But I'm trying to grow a moustache

I eat cheese, but only on pizza, please
And sometimes on a homemade quesadilla
Otherwise it smells like feet to me
And I, I really like it when the moon looks like a toenail
And I love you when you say my name

If you wanna know
Here it goes
Gonna tell you this
The part of me that'll show if you're close
Gonna let you see everything
But remember that you asked for it
I'll try to do my best to impress
But it's easier to let you take a guess at the rest
But you wanna hear what lives in my brain
My heart, will you ask for it, for your perusing?
At times confusing, slightly amusing
Introducing me

Doo doo, doo doo doo doo to
Doo doo, doo doo doo doo to
La la la la
La la la la la la la la, da

I never trust a dog to watch my food
And I like to use to the word "dude"
As a noun, or an adverb, or an adjective
And I've never really been into cars
I like really cool guitars and superheroes
And checks with lots of zeros on 'em
I love the sound of violins
And making someone smile

If you wanna know
Here it goes
Gonna tell you this
The part of me that'll show if you're close
Gonna let you see everything
But remember that you asked for it
I'll try to do my best to impress
But it's easier to let you take a guess at the rest
But you wanna hear what lives in my brain
My heart, will you ask for it, for your perusing?
At times confusing, possibly amusing
Introducing me

Well, you probably know more than you ever wanted to
So be careful when you ask next time

So if you wanna know
Here it goes
Gonna tell you this
The part of me that'll show if you're close
Gonna let you see everything
But remember that you asked for it
I'll try to do my best to impress
But it's easier to let you take a guess at the rest
But you wanna hear what lives in my brain
My heart, will you ask for it, for your perusing?
At times confusing, hopefully amusing
Introducing me

Doo doo, doo doo doo doo to
Doo doo, doo doo doo doo to
Doo doo doo doo

Introducing me

Bara 22 dagar kvar

Mycket har hänt sedan...well...igår!

Både Josh och Cho är döda, alla barn är uppväxta och har barn själva, osvosvosv.



Cloudy, Levi och Snow har alla blivit ett minne blott. Cloudy fick bo kvar, Levi blev utkickad och skaffade flickvän (som btw är Diesels ex) och Snow gifte sig med någon rik snubbe och fick en dotter (man måste ju älska släktträdet så man vet allt sånt). Jag spelar med Diesel och hans flickvän Malou. Diesel är författare/journalist och Malou går omkring och tjurar. De har en son som heter Bone. Sen spelar jag med Sunny och hennes pojkvän (de vägrar gifta sig...) Nick. Sunny är fotograf och Nick jobbar på sjukhust. De har dottern April.

Win life.

Mhmmmm, ska bli så mysigt, så mysigt!

Levi blev tursam och emo, och Diesel en snyltare!

Jag hade tråkigt efter att jag kom hem från matten, så jag bestämde mig för att spela The Sims 3. Bad decision. Really bad.
Har suttit sen dess (ca 8-9 timmar) och spelat. Har skapat en kille som är brandman, har en fru och sex barn, varav tre av barnen är trillingar (ELLER HUR! Men det funkar i alla fall, och jag tror jag vet hur man ska göra). Fyra av barnen är tjejer och två killar. Jag valde att döpa tjejerna till Rain, Sunny, Cloudy och Snow (überdålig fantasi, jag vet) och killarna till Levi och Diesel.

Det roliga är att Sunny på något sätt blev blondin. Sån jävla ironi!
Nåja, ska försöka lista ut var alla bilder tar vägen and shit! Hade en print screen på trillingarna, men den försvann!