Vanligtviss så tittar inte jag på Grey's Anatomy, har inte riktigt funnit mig tillrätta i serien som är som så många andra serier om sjukhus. Men idag, när slödagen of DOOM tornar upp sig framför en, och jag ligger inlindad i mitt duntäcke och läser Harry Potter / Facebookar, så orkar jag inte riktigt sträcka mig efter fjärkontrollen. Femman har gått på sedan Biggest Loser (det var då jag kom in i bilden), och när Grey's kom på orkade jag inte ens tänka på det.

Men jag satt där och drog blicken ofrivilligt till TV:n och även fast jag fortfarande inte förstår förälskelsen, så insåg jag hur deras relationer mellan varandra påminner om våran. På något sätt är alla huvudkaraktärerna involverade med varandra, och det finns vissa som har haft mer än en älskare inom arbetet. Känslor brinner samtidigt som de räddar liv (nu kan man ju inte påstå att personalen på globen räddar liv på något sätt, vi är snarare anledningen till död). Det var på något sätt väldigt komiskt, eftersom så mycket händer i det incestliv vi lever på vårat jobb.