Åh vad jag älskar det här!
Det är som en Freppalektion fast med en katt som snackar istället!

På något sätt fann jag mig själv med att gå på bio idag. Eller det var ju inte riktigt oplanerat, utan något som jag och Malin hade pratat om. Vi åkte och såg The Social Network som basically är en dokumentär om Facebook men med Hollywood touch. Den handlar om Mark Zuckerberg och hans resa till att skapa den beroendeframkallande siten.

Innan filmen så gick vi till Kungshallarna för att äta. På grund av min pankhet så freeloadade jag och delade mat med henne. Mums!

Filmen i sig var bra, inte världens roligaste kanske, men definitivt värd att se.
Episoden med kycklingen var ju definitivt det bästa.

Efter middagen så bar det av in till Kungsholmen med Nicole, Hampe och Putte för att kolla på förhandsvisningen av den nya svenska filmen I rymden finns inga känslor.

Det var en helt okej, mysig film om en kille som har asbergers och hans bror och deras liv tillsammans. Den har biopremiär den 3 september, och jag rekomenderar att folk går och ser den, eller väntar tills filmen finns att ladda ner köpa. Och det säger jag - tjejen som generellt inte gillar svenska filmer!

Satt helt fridfullt och kollade upp Breaking Dawn och dess premiär (SF säger 18 november 2010, IMDB säger 2011) när jag helt plötsligt stumbled upon en guldgruva per se.

Enligt SF OCH IMDB så kommer det en fortsättning på allas vår älsklingsfilm Kick Ass, som vi alla vet är den skönaste filmen 2010 hade att erbjuda (kanske efter Inception, jag vet inte, jag har inte sett den än). Dock har dem inte premiär förrän 2012 så det är ett tag kvar, men ändå!

 

Jag teenspazzade och skrev ett halvmoget inlägg till Robin och twittrade genast om det.

Excited much?

Efter jobbet igår så åkte jag och Bella hem till Bella för att njuta av mat och film. Vi kollade på Hachiko, a dog's story, som är baserad på en verklig historia från 1920-talet.
Kort fattat så grät både hon och jag som barn efter ungefär halva filmen.

Filmen i sig handlar om en man som hittar en Akitavalp på tågstationen när han är påväg hem från jobbet. Han tar hem den för att hålla den säker medan han letar efter ägaren, men faller för valpen, precis som resten av hans familj.
När hunden, som heter Hachiko (populärt hundnamn i Japan, och betyder 'åtta') är äldre så följer och hämtar han mannen vid tågstationen varje dag.
Mannen dör, men Hachi kommer dit varje dag och väntar, och väntar, och väntar. Han kommer dit i nio år, innan han också dör.

Bara det att den är baserad på en verklig händelse får gråtfaktorn upp till max, kombinerat med kärleken och länken mellan mannen och hans hund!

---

Bild på den riktiga Hachiko, och en bild på statyn som finns i Shibuya, som är uppsatt i hans ära.

När jag satt och skummade på MTV någon gång, så såg jag Eclipseklippet från deras intervjuteam från när de var här på Twilighteventet. Då såg jag våran kiosk i bakgrunden, och när jag nu kollade igen, så ser man oss jättesnabbt och jättelite, men det är ändå kul!

http://twilight.mtv.se/videos/twilight-fan-event/7696-event-3
(Spola fram till 00:41...eller nej förresten, se hela...men kolla extra noga vid den tiden!)

Jag är NÖRD

Jag och Bella var och såg på Shrek igår, någon random impuls och biljetter över.

Man tänker sig att efter fyra filmer så ska man ha tröttnat, karaktärerna ska ha tappat sig själva och blivigt enformiga och tråkiga. Vad gör man då för fjärde filmen? Jo man får huvudkaraktären att ifrågasätta sina val i livet och önska att han kunde få vara sitt gamla jag i en dag, varpå en liten gnomaktig sak lurar till sig dagen då han föddes och ändrar hela historien. Voilá, så har man samma karaktärer men med helt andra mål.

Humorn är precis likadan som innan, och det enda jag inte gillade, det var 3Dn, men det är mer för att jag har problem med 3D och snabba rörelser, och det försämrar kvalitén. Dessutom använde de inte funktionen till sin fördel, utan reklamerna var mer "är i en annan värld"-aktiga.

Men själva filmen kan jag inte klaga på.

Eclipse, som är den tredje boken och filmen i serien, går djupare i kärlekstriangeln som är Bella/Edward/Jacob samtidigt som den slåss mot den okända seriemördaren i Seattle som egentligen är ett gäng galna, hjänrtvättade newborns.
Jag kan helt allvarligt säga att det här är den bästa filmen i serien (vilket man har sagt om de andra två, och antagligen kommer säga om Breaking Dawn också). Specialeffekterna var grymma och som alla vet är handlingen väldigt centrerad runt kärleksdramat. I filmen så var det dock ännu mer med The Cullens, vilket jag uppskattar. (Jasper pratar jättemycket och har helt plötsligt fått en ny charm, och Emmett springer omkring och är snygg) Det fanns något för alla parter. Det var humor (Charlie), kärlek, och action (YUM<3) och där satt man helt fastklistrad och bara älskade allting.

Och bara för att teen-spazza lite så fick jag världens ryck när filmen började och välte ut en del av min popcorn, och skrynklade ihop popcornbägaren. När Camillas hand inte fanns tillgänglig för blåmärksskapande, var det popcornbägaren som fick ersätta henne.

Igår så låg jag och kollade på Remember Me, och jag är inte säker om det var så att jag fått en sån sur och bitter smak på den filmen med tanke på allt som har hänt runtomkring den eller det faktum att klockan var två, men jag tyckte i alla fall att den var skitseg och ganska dålig. Det var nästan pinsamt att se Robert Patinsson, obekvämt "flörta" sig till en date, eller gå in för en kyss och bli nekad. Dialogen kändes halvtaskig och det där oväntade slutet som alla pratade om, efter att ha lyssnat på ledtrådarna som hela tiden gavs ut, och temat död som återigen återkom, så var det ganska lätt att lista ut vad som skulle hända.

Jag förstår verkligen inte hela hypen med den här filmen.

 

Har kollat på disney nu så här på kvällskvisten och jag fick en sådan nostalgitripp att det var löjligt. Hade aldrig den här B&B-filmen när jag var liten så att se den var stort för mig på den tiden. Kommer ihåg att jag så gärna ville ha en sån där örn till polare, och jag insåg nu ca 10 år senare att jag fortfarande vill ha en!

 

En annan sak som jag la märke till nu, och som jag tyckte var ganska komiskt. Det är att mamman till barnet får tillbaka hans sönderslitna ryggsäck och tror att han är död och uppkäkad av krokodiler. När pojken släpps så är inte hans första tanke att springa hem till sin mamma och säga "Hej, jag lever, du behöver inte oroa dig!" utan han springer till sin fågel istället.
Inte ens i slutet har han tid att åka hem och lätta mammans oro, nej då ska han flyga på fågeln istället!

Win attitude!

Tänk vilka saker man kan hitta på youtube när man inte letar!
Är inte så insatt i Twilightvärlden som jag en gång var, så det tog sin lilla tid ändå!

TAGGA FÖR ECLIPSE! :D

Till att börja med måste jag säga att jag trodde att filmen Kick-Ass skulle vara en komisk lite barnslig film som skulle vara charmig och mysig att kolla på, likt Spider-Manfilmerna i sina fightscener.

Oj, så fel jag hade.

Filmen var brutal och blodig med svordomar och en elvaårig flicka som massmördar utan problem. Den var mer lik Sin City än Spider-Man och är, precis som SC, baserad på en serietidning. Detta kan verka avskräckande för några (och det är absolut ingen film man tar med småbarnen och ser om de inte redan är så pass våldsskadade att blodet inte skulle vara något problem för dem), men filmen var helt i mitt element och föll mig väldigt bra i smaken.

Dessutom var det inslag av High school (en filmgenre som jag i hemlighet avgudar) och det obligatoriska kärleksgnabbet (som gjordes roligt med rykten om homosexualitet), och dessutom var humorn precis som jag ville, ganska torr och väldigt stel, vilket för mig är kärlek!

Så Kick-Ass totally kicked ass, enligt mig!