Jobba.
Rockkonsert. Ozzy Osbourne.

De två sista har jag alltid associerat med jobbiga människor som kräver öl och blir skitsura när jag häller upp allt och gnäller på allting jag gör och har en allmänt shitty attityd. 

Idag blev jag motbevisad.
Stod ensam i minispendrups (uppe på sjuan, fick se första delen av hans konsert), och jag var beredd på kaos och en allt mer exploderande hjärna. Jag var beredd på gnälliga tanter och fulla, dryga människor, men istället fick jag världens trevligaste kunder och INGEN gnällde på att jag var tvungen att hälla upp allt. Visst frågade de varför, men aldrig med den där fräsande tonen som gör att jag skulle kunna döda. Inte ens de som tvingades gå ner för alla trappor och sen upp för dem igen (de som hamnat på fel sida av C) verkade allt för sura över det hela.

Visst gick det åt öl, men det var aldrig någon dryg kille som slängde pengarna på mig som om jag vore deras slav eller halvfräste ut sin beställning.

En speciell kille fastnade på min hjärna, dels för att han var otroligt trevlig, och för att han kom precis efter att jag servade världens sötaste glasögonbärande kille.
När jag stod och servade honom så hörde jag i bakgrunden; Vi ska fråga KIM!
Sen när de kom fram till mig, var detta konversationen som följde;

Snubben: Hej Kim, finns det någon starköl här?
Jag: Vi har tyvärr bara folköl här. Vill ni ha starköl får ni gå till barerna, men då får ni inte ta med det in.
Snubben: Och var är barerna?
Jag: På trean eller fyran
Snubben: Jadu, Kim...du verkar jättetrevlig och allt, men vi går nog till barerna istället

Och jag blev alldeles glad och till mig
Det finns hopp för mänskligheten!