Idag var jag på min gammelfarbrors begravning. Jag tror det var min gammelfarbror i alla fall. Min mammas pappas systers man var det i alla fall, så någonting sånt.

Som vanligt satt jag tomt framför mig och stirrade rakt ut och vandra bort till en annan värld när prästen började prata om Gud och Jesus och jord. Till en början så argumenterade jag med mig själv om hur alla föddes nakna eftersom mamma hade sagt att jag var lite för lättklädd för en begravning. Moraliska tankar om att det var fel att vara baraxlad i kyrkan, varpå jag snäste till mig själv (i mitt huvud); "Ursäkta att jag föddes med skin och axlar". Det var en komisk diskussion, även fast den inte kom någonvart.

Sen kom de där deprimerande tankarna. När musiken flödade så satt jag mest och tänkte på vad jag skulle ha för musik när jag låg där inuti en kista, vad min sista önskning skulle vara, vilka som ens skulle dyka upp där i kyrkan och lyssna på en präst i en och en halv timme. Man kan lugnt säga att jag blev deppig av att tänka på det, och på något konstigt sätt ganska exalterad också. Om det bara fanns ett sätt att medverka på sin egen begravning skulle det vara absolut toppen.

Mina önskningar kommer alltid att förändras, för precis som livet så byter man smak och vilja. Men om jag skulle dö...ja låt oss säga för sakens skull, imorgon, då skulle jag absolut vilja ha River Flows In You och Walk In The Sun som spelades melodiskt, och att jag skulle kremeras och begravas men att lite av min aska skulle spridas i England, även fast det är olagligt.

Så nu vet alla det! Tills jag kommer på något bättre är det så jag vill ha det!

Och det är inte alls emotionellt ostabilt att prata om sin egen framtida begravning. Inte alls.

River Flows In You - Gitarr


River Flows In You - Piano


Walk In The Sun - McFly