Bella ringde mig för typ en halvtimme sen, väckte upp mig ur min koma och fick mig att dra mig upp ur sängen. Varför? Jo för att vi två, plus Filippa ska in till stan och titta runt lite. Dessutom ska VI KLIPPA OSS!
Jag har inte bestämt mig för vad jag vill göra med mitt hår, jag vet bara att något måste göras! Min golvmopp går inte att hantera längre.

Funderar på att klippa upp det och klippa lugg, men samtidigt så gillar jag längden och att det inte alltid är så fluffigt. Kanske bara toppa det och klippa lugg? Kanske skita i luggen? Kanske klippa kort (det är ju vinter trots allt)? Kanske göra det überfluffigt!
Nej, jag vet helt allvarligt inte vad jag ska göra, bara att jag ska göra det, för annars blir det aldrig gjort!

Så jag ska duscha, dricka lite te och skriva lite ord innan jag beger mig in till Stockholms stad för en tur på stan innan jobbet.

På Caféet i Fredags fick vi Goodie bags (var ju därför vi kom det). Trots att det var Microsoft som höll i det så fick vi inga roliga spel, eller någon dator! BOOH! :')

Inte någon Xbox eller Kinect vann jag heller!

Däremot kom jag hem med;

Jag har inte tid att ge er hela historien om vad som hände igår, bara att det var jävligt kul, trots att det för det mesta var relativt nykternt med tanke på omständigheterna, eftersom jag måste åka till jobben vilken minut som helst! Men jag har lite bilder från den senare delen av kvällen och snart slängs nog bilderna från Sturks kamera upp som kan delas med sig.

Fixar det när jag kommer hem efter ett hårt, långt och spännande arbetspass...
Pöss

Så jag är vaken! Men det är tack vare den där jävla sömnen som inte vill komma när jag vill att den ska komma. Låg och vred på mig i två timmar innan jag gav upp totalt, gick upp och gjorde frukost åt alla (bacon och ägg, mhmmmm), satte på kaffe och diskade. Har suttit och organiserat mitt höstalbum och laddat upp filmer på Facebook, fixat ny musik till mobilen och bara varit allmänt seg. Först nu börjar jag känna mig redo att faktiskt sova i några timmar, men nu är det försent, har mycket att stå i idag (leker upptagen).

Ska skriva minst 2000 ord, ska hinna duscha och göra mig i ordning, kanske rätta lite på Issues och sen bär det av in till Woken för förkrök och sedan till Caféet med Elin, Sturk och Malin.

Tycker ju att man borde sova, men jag kanske kommer hem i god tid med tanke på att Monsterjam börjar klockan nio och inte tolv. Booh.
Vet inte ens om jag ska jobba, pratade med Jonas och han sa att han skulle fixa det (eftersom jag avanmälde mig inför resan), men sen har jag inte hört något mer. Får åka in imorn och kolla, annars får jag väl åka hem igen. Haha.

Jag fick för mig att jag skulle göra om grandiost i hela bloggen. Resultatet blev någon havldant utan riktigt poäng, och något som fick mig att återigen stanna uppe alldeles för länge för bekvämlighet!

Men men, lite bättre blev det nog. Kanske.
Får fortsätta imorn när jag faktiskt kan se utan att bilden suddas ut och blir diffus.

Nu undrar folk säkert; Vad gör Kim uppe? Har hon inte gått och lagt sig än eller vad är dealen?
WRONG!

Blev väckt av farfar, försökte somna om eftersom det är en inhuman timme att vara vaken på, men blev väckt igen av farfar som ringt till mamma och nu är det helt omöjligt för mig att somna om.

Buuuuuuh

Idag hann jag inte städa något. Eller hann och hann, det var snarare så att jag inte gjorde det. Däremot fick jag både tag på mitt nikotin (så nu är världen liten bättre trots snön som smälter och blir slask), och jag skrev. Dock har jag inte skrivit så mycket som jag borde ha gjort. Är bara på 15.000 ord, vilket är en dag under. Men jag tar igen det imorn och i övermorgon och så vidare, och så vidare. Jag SKA klara det här. Så är det bara!

Om jag inte gör det så är det nästan ingen mening med någonting. Då har jag inte tillräckligt med diciplin för att klara någonting, eller tillräckligt med självrespekt.
Så jag tänker inte ge upp.

Also, my dog bit me! Jag har typ ett lite sår under ögat för att Frasse fick för sig att det är skitkul att bita i mitt ansikte. Lolnej?

Tack vare snön har jag inte gjort något på min lista, och det finns inte en chans att jag går ut i det här vädret! Och jag har inte ens börjat tänka på att städa mitt rum, eller till mössen.
Dessutom är jag grymt upptagen med att tänka på pros & cons med att bara dumpa en veckas arbete (en veckas pengar) för en betalad semester i Turkiet.

Betalad - det låter ju helt fantastiskt! Men jag behöver få ihop pengar om jag ska ha en chans i helvete att kunna åka till Japan OCH flytta hemifrån samma år. Och enda sättet jag kan få ihop pengar på är att jobba, och inte nog med att jag måste avboka mig från två långdagar för att kunna åka, det är desutom jobb i princip varje dag den veckan.

Måste tänka på det här.

Som inte uppdaterar ordentligt! Det har bara varit lite fullt upp med livet. Eller snarare inget nytt att rapportera. Sitter hemma och skriver, väntar på att jobbet ska dra igång igen, umgås med vänner när jag borde vara hemma och skriva istället! Ja, det är samma gamla visa.
Men jag ska berätta om en historia om vad som hände igår. Om ett tag. Ska göra mig i ordning först!

PEACE

Jag behövde inte ens fråga...jag hörde när mamma kallade på honom. Och vad sa hon?
'Bronx'

Då är frågan, vad har hänt med honom? :o Var är den långa pälsen och den ständigt glada uppsynen? Han verkar ju lika deprimerad som folk tror att jag är!

I två dagar nu har jag kommit hem på kvällen och blivit mött av en hund som lite distraherat viftar på svansen. Frågan är, vem är denna hund?
Min gissning är Bronx, men denna hund är alldeles för korthårig för att tillhöra den pantade björnen, och så sa jag 'Bronx' lite glatt igår men fick ingen respons över huvud taget. Dock så verkar det rimligt eftersom farmor och farfar drar till Turkland när som helst...
Hm...får klura på detta tills imorn då jag kan få ett konkret svar!

Varför är det alltid så att en utgång för mig alltid slutar med att jag är a) nykter b) har huvudvärk c) går och lägger mig d) inte kommer hem på minst ett dygn e) all of the above ?

Det är sjukt. Och vad som är ännu sjukare är att jag börjar bli trött på det.
Men vad fan gör man?

Hatar ju att vakna upp och se hur allting utanför är snöklätt. Faktiskt så är det här det värsta som kunde hända, för det betyder att det är kallt nog för att faktiskt snöa, och men det så anser jag att det är helt okej att gå i ide. Jag har inte alls förberett mig för vintern. Jag vet att det kommer bli en av de kallaste någonsin, och att det kommer vara kaos i år igen, och det sitter jag bara och väntar på. Men jag har inte förberett mig.

Jag har skor som ska fixas, vantar som ska hittas och allt sånt. Skorna är viktigast, eftersom ingen av mina skor tål vatten speciellt bra och läcker som bara fan.

Men men, jag tar tag i det någon dag när jag måste gå ut.

Mitt liv existerar runt jobbet mer eller mindre! Känns verkligen som att jag inte gör något annat än att jobba och dricka. Lite sorgligt!
Men det är det jag håller på med i alla fall! Jag har inte dött, jag har inte försvunnit från jordens yta, jag jobbar och super!

PEACE

När jag tog min morgoncigg (eftermiddagscigg more like it), så såg jag grannes katt komma farligt nära vårat hus. Närmare än vad den har gjort de tio åren vi har bott här. Helt plötsligt började jag tänka på Angel, och hennes hat för denna katt, och bild efter bild på hennes upplysta ögon och viftande svans dök upp. Minnena var så kraftfulla att jag nästan fick tårar i ögonen när jag insåg hur mycket jag saknar henne. Hade inte så mycket känslor för henne när hon var vid livet, hon var mammas ögonsten, men vi klickade aldrig riktigt som hon och mamma gjorde. Men nu, när hon inte längre finns där för att skruffa undan Undis för att få mer uppmärksamhet eller tassa iväg ett par steg när man släppte henne lös för att sen kolla bak för att checka att det var okej, då inser jag vilken underbar hund det var.

Och det menar inte att jag inte saknar Undis precis lika mycket, men deras sätt att dö på var olika. Undis dog av ålder, Angel dog för att livet bestämde sig för att göra sig själv lite svårare för alla i familjen.

Jag är så fascinerad över hur killar beter sig med varandra. Båda mina mansdominerade kompisgrupper har betett sig helt olika, men samtidigt så lika. Grupp nummer ett var så laid back utan några cares i världen, det var i princip aldrig några draman och om det var draman var det mellan tjejerna. Grupp nummer två var equally laid back, men var mer för skvaller och intriguer.

En sak de absolut hade gemensamt var deras sätt att umgås på. Deras sätt att prata med varandra om vissa saker, och undvika andra (nu vet ju inte jag vad de satt och pratade om när det inte var kvinnligt sällskap med, men principen av det hela).

Så att sitta ensam med sex killar i väntan på Sturk gav mig verkligen en ögonöppnare. Inte nog med att vi satt och pratade om Hennings sexliv och diskuterade fram och tillbaka, Oscar gav sen honom ett papper med bra porrsidor osv osv osv. Det enda jag fick höra under hela perioden tills Sturk kom var i princip Bröst, gamla ligg, hur Rico skulle ragga på MILFs, hemliga sexfantasier, favorittyp av tjej och objektifiering av kvinnor i allmänhet. Och skvallret! Vi får inte glömma skvallret!

Det värsta var att jag älskade det. Jag har aldrig varit med om något sånt när jag har suttit med ett gäng grabbar. Inte på samma nivå som det hölls igår i alla fall.

Även fast jag älskar att sitta i timmar och prata strunt om kläder och känslor, så finns det något underbart med att bara sitta och lyssna (och ibland delta) i en konversation helt utanför ens område.

Inte konstigt att tjejer och killar inte förstår sig på varandra. Vi pratar helt olika språk.
And I love it!